31 maj

Jag vet att kanske många har undrat liute vart jag har tagit vägen. Knappt skrivit, knappt svarat, knappt haft någonting med sverige att göra. Men igår så slog det mig lite. Förlåt för det. Det har verkligen inte vart med flit liksom. På något sätt för typ en månad sen så började jag bygga värsta muren mellan mig och hemma. Jag har inte velat tänka på att jag ska hem eller någonting sånt för varje gång tanken ens bara flyger förbi så har jag  blivit helt tårögd. Så jag har vart helt ignorant, men som sagt utan att tänka på det typ, utan att bry sig. Men igår när Magnus åkte hem så kom verkligheten ifatt, han åkte faktiskt. Och det kommer jag också att göra, det går inte att ändra. Så nu vet ni att jag inte menat något elakt eller bara struntat i er, det har vart svårt bara. Svårt för att jag älskar personer här som jag inte trodde jag skulle göra. Men nu kan jag tänka på ett annat sätt, hur glad jag kan vara för att få ha träffad alla här och att dom kommer finnas kvar och att vi kommer ses igen! ♥



Kommentarer
Postat av: eh

vi fööörstår dig baby:) ta vara på den sista veckan! <3

2010-06-01 @ 16:14:23
Postat av: mormor

Hej på dig gumman. Vi förstår dig helt och fullt.

Inget i livet är svårare än avsked.Men inget är för evigt. Alla finns ju kvar. Kram kram,

2010-06-02 @ 04:14:01
Postat av: mormor

Hej på dig gumman. Vi förstår dig så väl.Det svåraste i livet är att skiljas,men dina vänner finns ju alltid

kvar.Kram,kram.

2010-06-02 @ 05:11:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0