Joanna

Nu är jag hemma och har ätit. Måste skriva att bussredan som skulle ta kanske en halvtimma tog en och en halvtimma, om inte mer. Orkar verkligen inte skriva något, är så himla trött och måste hitta massa saker om biobränslen och sen duscha. Sen sovasovasova! Utan min Mathias bredvid mig, igen... Jag saknar honom helatiden. Det är han som får tiden att gå, dagarna att gå. Jag längtar och längtar efter att han ska komma så att tiden bara rinner iväg. Världens bästa, vi två! :)

Godnatt kära blogg, vi hörs imorgon! :)