Jag och Mathias
Det började den 28 februari på playahead. Jag var väldigt uttråkad, satt och spelade harpan, klockan var vid dygnskiftet. Jag skrev iallafall på broadcast "jag sitter och spelar harpan, då fattar ni hur tråkigt jag har! liva upp det lite kanske? :D". Självklart var det massa personer som svarade och skrev massa saker och det var en personerna som skrev någonting i stil med; "do you wanna hear a joke". Vi började prata, och han berättade om si själv och jag om mig. Så efter ett tagså såg jag påhans profil att han bodde på gotland. Fan tänkte jag, han som verkade så snäll och jätte charmig, för det är något som Mathias verkligen är, (hade inte sett bilder på honom än). Vi gick iallafall över till msn och runt 3 någon gång kan jag tänka mig så skulle vi gå och lägga oss. Vi började smsa och gjorde det ett bra tag tills jag somnade.
Nästa morgon så kollade jag på mobilen och kom på att jag hade somnat. Fan! Hoppas han inte trodde att jag dissade honom nu. Vi fortsatte att smsa, snacka på pa/msn, webba och prata i telefon. Hur kunde en människa vara som han kommer jag ihåg att jag tänkte flera gånger. Vi låg och pratade hela nätterna, och då menar jag hela nätterna. Vi kunde lägga på mellan tidigast 3 fram till 7 på morgonen. En kväll som jag minns så speciellt, Vi hade börjat prata vid 10 på kvällen och tiden gick, vi pratade om allt mellan himmel och jord. Så för ett ögonblick blev det tyst. Skulle jag våga säga det? Sanningen. Ja, det är klart; "Det pirrar i magen när jag pratar med dig", sa jag. Du blev tyst och jag blev nervös och tänkte att tänk om han inte alls känner så. Fan, jag skulle inte ha sagt det. Jag låg nervös med fjärilar i magen och hörde att du sa; "I min med". Det var en känsla värd at dö för. Oj, vad lycklig jag blev. Vi pratade vidare. När klockan var 10 (!!!!) på morgonen så sa vi att det kanske är bäst om vi lägger på nu, jag skulle på träning vid 13 och han skulle iväg och titta på fotboll på någon cup på gotland. Han skulle vara där vid 11. Jag sov en eller två timmar och åkte iväg till träningen sen.
Det fortsatte såhär ett tag. Jag var så glad hela tiden, jag kunde inte tänka på annat än honom. Jag hade telefonen i handen helatiden, kollade på den helatiden för att se om jag hade fått ett sms eller om du hade ringt, även om jag visste att du inte hade det. Alla mina kompisar tyckte att jag var helt knäpp; "Joanna, han bor på gotland!". Tro mig, jag vet, jag hade tänkt på det, men vad skulle jag göra, jag var så djupt förälskad och fångad av honom. Vi började prata om att träffas. Hur skulle det gå? Jag minns att jag nästan inte ens vågade fråga mamma och pappa om han skulle få komma. Men tillslut gjorde jag det och min mamma och Mathias mamma pratade lite i telefon och verkade komma bra överens. Jag var så himla nervös. Nu hade det blivit slutet av mars och jag skulle snart fylla år. I en hel månad hade vi pratat nästan dygnet runt med varandra. Det bestämdes iallafall att han skulle komma hit den 8 april, dagen efter min födelsedag.
Jag fyllde 15 och snart skulle han vara hos mig. Jag valde ut kläder jag skulle ha på mig, självklart ville jag vara så snygg som möjligt (haha). Nästa morgon åkte jag, mamma och pappa till Nynäshamn för att hämta honom från båten. Ååååh, vad nervös jag var, det går inte att beskriva! Iallafall, efter en timme var vi framme och jag ringer honom, för det hade vi bestämt länge. Jag skulle ringa honom, så skulle vi inte lägga på förän vi kunde höra varandra prata på riktigt, utan telefon. Det gjorde vi. Han sa att han kunde se mig, men jag såg inte honom till en början.Sen.. Där kom han, jag såg honom, jag trodde jag skulle kissa på mig av allt pirr i magen, men jag klarade mig. Vi mötte varanda på halva vägen, la på luren och han släppte sin väska och la armarna om mig. Jag kramade tillbaka och det var så underbart, helt klart den bästa känslan i hela mitt liv! Vi gick till bilen och han hälsade på min mamma och pappa och Popsie såklart, hon vad också med. Vi satte oss i bilen,båda lite spända. Vi pratade, mamma och pappa också. Han höll på att klappa Poppe som låg emellan oss, jag klappade också. Med flit så "råkade" jag nudda hans hand och det pirrade till i hela kroppen. Vi tog varandra i handen. Vi åkte länge. När vi hade närmat oss stan så åkte vi igenom tunneln där vid gullmarsplan om ni vet vart jag menar. Det var där det hände. Våra läppar nuddade varandra för första gången. En snabb puss.
Vi kom hem till migoch lämnade hans väskor och åt lite fruktsallad. Sedan åkte vi in till stan denna extremt vackra vårdag den 8 april 2007. Vi gick av i slussen där vi tog katarinahissen upp och kollade på utsikten. Vid dethär laget så hade våra läppar smakat på varandra mer än en gång. Vi tog en promenad genom stan. Hand i hand, han och jag. Mathias och Joanna.
Det här var våran historia med lagom mycket detaljer. Det finns så mycket mer att skriva. Och vad som hände de andra dagarna, men jag tänkta att jag skriver inte mer, vi alla vet ju att det gick bra efter denna dag. Hoppas ni har orkat läsa och kan ta glädje och känna hur vi kände den här stunden och dagen och fortfarande känner. Jag måste säga att jag är lika kär i Mathias som jag var då. Vem visste att detskulle gå såhär? Joanna med ett förhållande på inte ens två månader innan ska snart fira ett år med den hon älskar.
Jag tänker på dig helatiden och saknar dig älskling! Du är verkligen bäst! <3
iiih, kändes precis som att jag upplevde den underbara dagen igen! för er som inte förstod det så var det den 28 _februari_ hon skrev bc:et på PA:)
fan vad vi har bevisat alla som inte trodde på långdistansförhållande. Du är bäst joannasarvanidis
men guuuud vad sött, jag var rysningar till och med :O haha :) du är verkligen värd honom joanna :)
Sjukt fint, man kände spänningen på väg till nynäshamn! :)
VA GULLIGT!!
nej fyfan va gulligt! tom jag kände nervositeten
asså naaaaaaaaaw
jag hade rysningar hela tiden! åh jag älskar er :D ni får aldrig göra slut då kommer jag dö
Ååååh vad fint :) Pirrade ordentligt när jag läste haha. Känner igen mig lite, träffade en kille från gbg när han var på en skidsemester. Pratade i tele hela nätterna osv. Vi bodde 55 mil ifrån varandra. Jag åkte fram och tillbaka och hälsade på och till slut stannade jag kvar hos honom. Nu i April firar vi 4 år, riktig kärlek tar aldrig slut. Spelar ingen roll hur långt ifrån varandra man bor ;)
Att läsa sånt där gör lixom att man inte tappar hoppet om kärlek. Ni är fina :')